Det är ingen som förstår

Egentligen orkar jag inte sitta här och skriva överhuvudtaget men känner verkligen att jag måste få skriva av mig lite! När jag blir äldre så ska jag aldrig gifta mig eller skaffa barn, det blir mycket lättare då! Jag känner verkligen att jag är helt slut, jag måste verkligen försöka fixa skolan och körkortet osv men samtidigt så måste jag ha tid för vännerna, vilket jag har ganska ofta faktiskt! Sen så är det familjen, det känns som om jag har hela ansvaret, "du måste se till din lillebror" blablabla... alltså, visst, han är min lillebror och jag älskar honom, det gör jag verkligen, men jag har ett eget liv, jag kan inte springa efter honom dag ut och dag in, jag kan inte se till så att han sköter sig hela tiden. Jag kan inte ta hand om allt och alla, när jag knappt orkar ta hand om mig själv! Jag vill inte ha det där stora ansvaret som jag en dag kommer få, inte än, inte förrän jag gått ur skolan iallafall! Jag vill fortfarande vara ungdom, springa på stan med kompisarna, göra dom läxorna jag får, vara lycklig och bara leva livet.. men jag kan inte det.. inte när allting vilar i mina händer, det händer saker dag ut och dag in och jag är den ända som måste vara stark hela tiden, alla tror att jag är så jävla stark hela tiden, men snart bryter jag ihop.. jag kan inte finnas där för alla andra när jag knappt kan stå på mina egna ben, jag vill finnas där för alla som behöver mig, men jag då? Jag behöver också någon, jag kommer inte fixa det här.. Jag kan inte göra det här själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0