,

Just nu suger livet totalt och det ända jag vill är att försvinna härifrån, bara glömma allt o alla förutom dom som betytt mest , det är ganska många iof. Men jag klarar inte av det här längre, allt går seriöst åt helvete. Jag ligger på marken och försöker ta mig upp men det går inte. Jag vet att jag har förändras och att alla tkr det men jag kan inte hjälpa det, okej? Jag har försökt så in i helvetes jävla mkt, jag har försökt bli den tjejen jag en gång var. Men vet ni hur svårt det är att vara jag just nu? Nu kanske jag låter värsta självmordsbenägen och vill ha uppmärksamhet , men så är det inte alls. Det här e till alla där ute som jag kanske har sårat så att dom förstår hur det ligger till, vrf jag e som jag e lixx. Men jag menar inget illa med att göra såhär, jag e verkligen ledsen , förlåt? Jag ska försöka bättre, göra allt jag kan. Men det e väldigt svårt för mig, eftersom mina krafter har tagit slut. När jag vaknar på morgonen så känner jag bara hur orken försvinner, att jag inte orkar gå upp för att gå till skolan, orkar inte träffa alla människor som bara tjatar oh typ bråk hela tiden, jag orkar inte? Vissa dagar önskar jag att jag aldrig mer ska vakna upp. Jag vet att den vanliga gamla visan kommer komma nu:; "Men ge inte upp, jag älskar dig oh det finns många mer som älskar dig, vi vill inte förlora dig" ... men så säger ni alltid, hela tiden. Alla kanske inte vet allt jag har gått igenom. Det finns folk som har haft det värre, jag säger inte att jag har det värst för det vet jag att jag inte har. Jag har det skit bra hemma, men det är ute som allting händer.

Till världens bästa kille!
Saknaden efter dig e jävligt stark, jag saknar dig så det gör ont. Jag tänker på dig varje dag och undrar vrf du flyttade , vrf du lämnade mig här. Du är den som funnits i alla lägen. Du har gjort precis ALLT för mig. Vi var som brorsa oh syster , släppte aldrig taget om varandra , du berättade allt för mig om vad du hade gått igenom oh jag berättade allt för dig, vi var typ som "skapta" för varandra. Vi var helt oslagbara, vi var som var starka tsm , ingen kunde hindra. kommer ihåg den gången när vi satt ute en hel kväll/natt oh bara snackade, jag låg i ditt knä, du höll om mig för att jag frös oh du sa att jag var den bästa vän du någonsin haft , att man inte kunde hitta någon bättre. Dom orden värmde enormt jävla mkt. Jag kan inte beskriva dig med ord för då skulle jag behöva sitta här hela natten om ens det räcker. Vi bråkade så in i helvete vissa dagar, men vafan det gör alla kompisar någon gång. Jag kmr till och med ihåg dom ggr vi bråkade, kanske int dirr dom roligaste minnena men det ända jag har kvar efter dig e minnen , jag önskar bara att jag får träffa dig igen. Jag funderar varje dag på om du kmr ihåg mig... lr om du fått nya kompisar oh glömt mig, men jag vill att du ska veta , att jag aldrig kmr glömma dig. Jag älskar dig oh det kmr dirr ifrån hjärtat. Lilla gubben, du var ljuset i mitt liv, nu är allting bara mörkt. Snälla , kom tbx, jag saknar dig.