,

Om jag ska vara helt ärlig så fattar jag ingenting. Vi lever inte i något fucking jävla dataspel som man kan spela om och om igen. Nej, vi lever i verkligheten. Jag vågar erkänna att jag är rädd för verkligheten likaså döden. Jag har mått skit dåligt, det har hänt saker i mitt liv som har gjort att jag helt enkelt inte bara orkade med livet, ett tag var jag jävligt nära på att ge upp. för ni fattar la själva att det e ganska svårt att fortsätta kämpa när man inte har några krafter kvar? Men allting har en anledning till varför det händer oh det kanske vore väldigt bra att få reda på den anledningen så att man kan rätta till allt igen. Jag har funderat länge på det här, liksom det är aldrig kul att ha något rykte om sig eller hur? det är aldrig kul att folk snackar skit om en eller hur? oh det är nog mest det som trycker ner mig så mkt. Alla vet vem jag är, man kan fråga vem som helst eller ah.. nu ska jag inte ta i så jag spricker, men ni kan iallafall fråga hälften av alla ungdomar i hela falköping om dom vet vem jag är oh dom kmr svara ja. Men det är ju mitt egna fel att jag tagit så stor plats i falköping, det är ju mitt egna fel att jag alltid står i centrum, det är ju mitt egna fel att jag mår som jag mår för det kan ju ingen annan styra över. Seriöst, jag är inte den där blyga tjejen som inte har några vänner. Jag hörs och syns överallt, det spelar ingen roll vart jag än är, så syns jag hela tiden, man får aldrig tyst på mig så det e inte så jävla konstigt att alla vet vem jag är. Men dom flesta vet bara vem jag är men dom känner mig inte oh innan dom börjar snacka all sin jävla skit eller sprider massa rykten om mig så tycker jag faktiskt att dom kan lära känna mig först. Det finns folk som har det värre än mig, ibland kan livet kännas hopplöst men vafan? Jag vet att livet inte har mycket att ge men vi har alltid mycket att ge livet. Ibland måste man få vara ledsen, ibland måste man låta tårarna rinna, för tro mig, dom kmr torka tillslut. Vi lever bara en gång, så varför inte bara vara glada, bry sig om varandra och finnas där för varandra än att bara tänka på sig själva oh hur dåligt man mår själv? Ta vara på det lilla livet har och gör något åt problemen än att istället sitta framför datan oh skriva massa skit om att ingen kan må dåligare än dig osv, för tro mig, det finns folk som har det värre.