kärlek på dig min vän
Jag längtar som fan tills helgen, då jag äntligen får vara med dig!
Jag saknar dig, jag saknar oss, jag saknar det vi var och det vi hade. Kommer du ihåg vintern/våren 2008? Då vi träffades för första gången, jag gick i boken och du gick i eken, men sedan byte du klass till min klass och jag är så jävla glad över att du gjorde det? Vi satt ute i korridoren och jag hade la damp eller något, satt och snackade om alla konserter jag skulle gå på. Haha! Men vet du vad? Jag har faktiskt inte kommit iväg på en ända konsert! och efter den lektionen så började du hänga med mig och dom andra och tillslut var det bara du och jag, det vet jag faktiskt inte riktigt hur det gick till, varenda rast hängde vi alltid vid hissen, sa hej till alla som gick förbi, var katiga emot dom som var katiga emot oss, ja, vi skapade oss helt enkelt massa ovänner men vi brydde oss inte så mycket om det sålänge vi hade varandra. Vårat vänskapsband blev starkare och starkare, tillslut blev vi som piff och puff, som helan och halvan, vi hade bara varandra och jag trivdes så jävla bra med det, du var den första riktiga vännen jag någonsin haft. Vi var med varandra varenda dag efter skolan också, det fanns verkligen inget som kunde skilja oss åt. Men sen kom det den dagen då du berättade att du skulle flytta till dala, den dagen förstörde mitt liv totalt, jag hade äntligen hittat en äkta vän, någon som jag verkligen kunde lita på och som alltid fanns där, det fick bara inte hända och det värsta av allt var att jag inte kunde göra något åt det heller, jag kunde ju inte få dina föräldrar att ändra sig, det var som om någon hade stuckit en kniv rakt i magen på mig. Du flyttade den 30/4-2008 och det var den värsta dagen i mitt liv, det blev många sömnlösa nätter, det blev många tårar, såren på armarna förökade sig och det ända som kunde få mig att sluta upp med alltihopa var du, om jag ändå hade haft dig hos mig, så hade jag inte haft alla dom här ärren som jag har idag. Alltså det här låter jätte fjolligt, liksom vafan? Du flyttade bara några mil bort ifrån mig, men det var några mil för mycket också. Jag behövde ju ha dig här hos mig och jag kunde inte gå hem till längre som jag gjorde förut bara för att liksom få vara med dig. Under den här tiden som du bott i dala och jag fortfarande bott i kinnarp så har vi la haft det lite upp och ner, alla bråken började när du flyttade men vi har inte gett upp våran vänskap än och jag tänker då fan inte ge upp, för jag vet att vi fixar det här tillsammans, jag vet att vi kan bygga upp det vi en gång hade! Jag älskar dig, andrahalva! Det står skrivet; "Malin och Nickolina - Föralltid" , det bara är så! <3
Kommentarer
Trackback
